Live to learn and you will learn to live

Bokat och klart! Bara brudar, bara sol, bad, mat och semester baby! Vecka 20 är det som gäller… O d bästa, Iva pröjsade hela skiten och sa att vi inte behövde betala ett öre till henne, hvala stara va snäll du är!  (Pihihi..)

Här någonstans ska jag svettas satan medan jag håller i en god drink och hoppas på att de inte sliter allt för mycket där hemma på Nöjesrestaurangen utan mig

Imorn är det fredag sen är det lördag. Det betyder jobbdagar i mitt liv. Får se om jag hinner klämma in nåt här under helgen, annars trevlig helg på er vanliga 9 to 5, free wekend-människor.

Jag har alltid stått fast vid det att mina föräldrar ville ha en son när jag föddes. Tusentals bildbevis på pojkkläder och pottfrilla. Pottfrilla efter pottfrilla! Det är väl någonting mor o far aldrig skulle erkänna, men jag bara vet. Syrran fick alltid ha långt fint tjejhår, dresses and shit, medans jag, ja pottfrilla var det som gällde tills jag började ”tänka” själv och insåg hur fan jag såg ut, kan man säga.

Då jag blev lite äldre, när mamma, syrran och jag kom till Sverige, då hörni började jag förvandlas till en flicka. Det började sakta men säkert med den berömda Šoppen. Alla hade en sån! Šop (ännu ett ord där jag behöver en bosnisk bokstav, o jäkla jag hittade den! Svennen stavar det Shopp för rätt uttal)

Jag glömmer aldrig då jag, syrran och kussen, varje morgon innan skolan, hellre höll på med Šoppen än åt frukost. Så viktig var den! För att inte nämna när det var dax för klasskort! (Shit, fick precis en aha-upplevelse, nu insåg jag varför jag ser ut som en galje… I curse the Šop!)

Det vi kallade Šop när jag var liten är ett tre-stadier konstvärk. Man börjar med att 1.) tupera luggen tills man får värk i händerna, 2.) lutar den liiiiite åt sidan (höger/vänster, beror på humöret) och 3.) avslutar med att spreja, för bästa effekt, ca två flaskor fixeringsspray på den. Det är en Šop! Nu var det så illa att vi som nyinflyttade invandraros back then inte hade råd med så mycket fixeringsspray, så då fick det se ut såhär.

Amela, 7 år

Ha förseende med att jag bara använde ett, kanske två sprut spray på den max. Sen hade jag festat så mycket här så den la väl sig lite…

-Oh, Fish and Chips! Det tar jag!

Efter ett par minuter när maten serveras…

-Var så god, smaklig måltid.

-Näee, är det fisk o pommes? Amen det vill jag inte ha!

Men va fan reagerar han så för i början när han beställer?! Som att han har ätit det så många gånger i sitt liv och det var så självklart han skulle välja det! För det första står maträtten under Veckans Fisk. För det andra, han har ju tydligen ingen aning om va fish and chips är. Varför inte fråga om han inte vet o inte spela mongo? Nä istället får kocken göra något annat till honom, och portionen med fish and chips slängs till grisarna.

Jag biter ihop hårt, ler som bara den.

-Vill du ha någonting annat?

-Ja du tjejjen, inte vill jag ha pommes o fisk!

Då vill jag bara ta ett struptag o trycka lite hårt. Vissa personer, som den här kunden, kommer bara för att jävlas. Hur vet jag det? Jo, han äter hos oss 2-3 gånger i veckan, alltid är det nåt han ska krångla med. ALLTID. Vilket betyder att han bara vill jävlas, det kan ju inte vara nåt annat?! Är han inte nöjd skulle han aldrig komma tillbaka, men nej, han återkommer regulary och krånglar alltid med nåt. Vad gör man?

Men idag, idag kunde han omöjligt förstöra min dag. Syrrans chef visade sig inte ha något emot att hon följer med o badar lite i maj. NU äntligen kan vi boka in något! Blev ju så exited så jag svängde in på FH efter jobbet o hittade den här för 49:- Kan ju va nåt kul o strutta runt i.

Mannen som jag har pussat på de senaste 8 åren och jag, hade en diskussion för ett par dagar sen. Det börjar med att jag lite halvironiskt säger Va säger du om att jag testar blont igen? Varpå han svarar Vadå igen? Sen urartar det i en hektisk halvtimme… Han påstår med all sin kraft, att jag under vårt förhållande aldrig varit blond. Han håller fast vid sitt påstående och nästan svär på att det inte finns en chans att jag varit blond. Jag som jag är, känner hornen börja växa. Adrenalinet pumpar satan. Jag nämner flera tillfällen som jag varit blond på, men nej. Aldrig sålänge vi varit ihop! Han tror stenhårt på att jag är helt väck. Bitter, kommer jag på att jag måste har bildbevis någonstans.

Avskyr när någon, i det här fallet han, påstår något som jag vet inte stämmer.

Stolt som fan ropar jag Blondare än såhär blir man inte! och vänder skärmen mot honom. (bilden är från en fest hans bror hade för ett par år sedan så visst var han närvarande) Det enda snubben gör är gapflabbar o säger Ofan, jag har haft det ihop med en blondin! Sweet! avslutar med ett försök till highfive med mig. Ännu mer irriterad men så belåten över att ha bevisat ännu en gång att jag alltid har rätt, dissar jag hans highfive och hornen försvinner. Snubben gör mig galen ibland, minnet är som en 105årings, men va fan, han e min.

Skulle vilja kura ihop mig hos de här två, men nej, nån  måste ju jobba! O inte lär de lyfta på arslet o gå o servera lunch idag.

Idag håller vi tummarna att syrrans chef är lika snäll som min och Ivas. Håll hårt!

Det är inte så att jag faktiskt inte gör ett skit. Nej, jag tränar inte, jag håller inte på med några aktiviteter, jag är inte med i nån förening,  (jaro gör allt det där så det får duga) men jag har en hobby. Levnadsbröd är drömmen, så vi får väl kallar det hobby…

Amcis tavlor

Jag är inte i närheten av en sådan person som man skulle förknippa med ordet konstnär, eller målare. Jag kan ytterst lite om konst, ännu mindre om färglära. Det enda som binder mig med övriga esteter är väl att jag är konstig… NEJ jag är speciell heter det. Eller, jag känner ingen som är som jag.

Klyschigt, whatever, men jag har målat sålänge jag minns. Att måla har alltid varit det som får mig att må riktigt bra. Jag känner frid, ro, avstressning, makt, glädje, lycka, allt på en gång. Min kära far har det i sig, men jag tror den riktiga genen kommer från min farmors bror. Jag tror att vi är rätt lika han och jag, förutom att han då är sjuhudra gånger visare än mig.

Pappa o jag.

-Amela, du måste beställa nytt bläck till skrivaren..

-Pöh, det är ju du som tar slut på allt bläck!

-Jag, jag?! Hur mkt slösar inte du när du håller på med dina tavlor?!

-Far, en gång var tredje månad skriver jag ut ett ark… du skriver ut flera gånger om dan! Stryktipset hit o dit… varför ska jag beställa? Önskar det vore så bra att jag slösade upp det…

-Amela!! Jag sa, beställ nytt bläck till skrivaren!

Diskussionen är slut. Imorgon beställer jag nytt bläck till skrivaren. God natt Sveariket.

All creed till Olga, hon borde vunnit hela skiten! Haha!

Äntligen ett kvällspass med lite att göra.  Skönt, gillar när det händer grejjer, tiden går snabbare och jag får ett betalt träningspass.

Dolar lite (dola=min kompis lärde mig att det betyder typ grejja o hålla på så nu använder jag dola flitigt) o förbereder för kvällen, då ett gäng 80-plusare sätter sig vid några bord och  tar fram termosar och bullar! Whats up with that?! De sitter alltså på en restaurang och har med sig eget kaffe o fika?! Omöjligt att de inte vet att så gör man icke! Jag står i disken o gnider i de smutsiga kopparna med all min kraft (irriterad) och planerar hur jag skulle gå fram o ge dem nåt att tänka på.. men när jag kommer ut var de borta! Det som dock är kvar är fyra bord med spillt kaffe och jädrans massa smulor! What the?!!

Pensionärer alltså. Jag som egentligen gillar pensionärer!

Efter lite fejsande o gnutta hopp om att det finns en liiiiten chans att syrran ska me o bada i maj, avslutar jag med:

-Nu ska jag laga mat. Vi hörs.
Om du har tråkigt som fan… www.amci.bloggproffs.se

-vaaaaaaaaa
hahahahhahaha

-HAHHAAHAHHA

-hahahahhaa

-hahahahahha
cao

Kul att ha fått henne o garva lite i alla fall. Nu är det kycklinggryta o ris, o inga kisspauser under tiden!