Live to learn and you will learn to live

Igår ville tydligen inte bloggproffs att jag skulle blogga. Lika bra då jag bara hade slängt ur mig lite smörja. Var lite low.. hade en ständig huvudvärk igår hela dan. 2 alvedon och massa vatten hjälpte väl sådär sammanlagt 2 h av 24.. Tack o lov känner jag inte av den idag, än.

Va gjorde jag för spännande igår då? Jo, jag vek hela 210 servetter på jobbet! Wiho! Igår klagade jag att det var allt för lite att göra på jobbet. Idag kommer jag klaga på motsatsen. Va är det för fel på mig!

När jag kom hem var jag tvungen och sysselsätta mig med nåt då jag tänkte på huvudvärken hela tiden. Eftersom jaro var tråkigast i småland, tog jag tag i det här istället..

Jag har så svårt för att slänga saker. I hela högen använder jag enbart tre saker, men ändå sparar jag, varför gör man så? Så jag tänkte jag skulle rensa.. och till slut slänger jag, fyra grejjer. Im sick. Samma skit händer i min fullproppade gardarob, bär 10% av det jag äger, det är illa.

Mor: Ehh, vad gör du?

Jag: Tänkte jag skulle rensa..

Mor: Ja, men varför tar du kort på det?!?

Jag: Jag har inget att blogga om…

Mor: Aha.. (vänder på huvudet, tror att jag inte ser och himlar fem varv med ögonen)

Blev väckt i morse 0800, och var så jävla förbannad! Här är man ledig på morgonen, ska jobba hela jävla fredagen och vill åtminstonde sova ut, men lastbiljäveln som kom med massa ton takplattor bestämde sig att komma tidigare än planerat. Tack! Vi får väl se hur det slutar för just nu är jag inte den gladaste Amela jag brukar vara.

O vem fan slängde en kräftklo utanför min bil igårkväll?????? Wzup with that????

Hoppas syrran svänger förbi, jag saknar henne.

Blunda, slappna av, tänk på ingenting. Hur enkelt som helst.

Tydligen är det så man ska göra för att somna.

Bo Kaspers Orkester sa det nyss…

Det är den bästa av gåvor, att kunna sova lugnt.

Jag fick inte den gåvan…

Aja, godnatt i alla fall till er som fick den.

Jag menar innerligt allt positivt jag säger. Annars säger jag det inte.

Jag skulle aldrig få för mig och säga tex ”Jag saknar dig” om jag verkligen inte känner så. Jag vill absolut inte säga något sånt bara för att, då är det inte rätt. Det finns de som säger just ”Jag saknar dig” och överhuvudtaget inte menar det utan säger det för att det är läge, situationsbundet, något man bör säga. Det gör inte jag. Saknar jag dig, då saknar jag dig. Även så om jag skulle säga det femton gånger om dagen till en och samma person, menar jag det varje gång. Annars som sagt, säger jag ingenting. Bra eller dålig egenskap, det avgör du, men ta åt dig för fan när jag säger något bra och tro på mig.

I morse var jag glad, typ. Man klassas väl som glad när man lyssnar på musik, oavsett låt, (maxvolym soooom vanligt) och dansar hämningslöst sådär halvful, medan man diskar? Visst var jag glad!

Mot eftermiddagen hamnar jag i någon form av riktigt illa pisshumör. Va konstigt, utan någon anledning egentligen? Varför har man sådana dagar? När man stör sig på allt? Stör sig på saker som i vanliga fall inte berör mig alls? Jag ville bara vara, vara i min egna lilla värld. Ingenting annat!

Fy va elakt! Inte för att jag visade det, inte för att jag var bokstavligt elak, men jag kände mig elak då jag egentligen bara ville vara, vara ifred. Och nu ligger jag här, och undrar om jag varit elak idag? Om någon såg igenom mitt falska leende? Om jag sa/gjorde nåt helt onödigt dumt? Bara på grund av pisshumöret som kom från ingenstans.. Jag tror och hoppas inte det. Skulle det vara så, ber jag så mycket om ursäkt, det var inte min mening.

MEN så såg jag skönheten Iva. Genast vänder det dåliga humöret och jag känner igen mig själv igen. Att det krävdes så lite, ett oplanerat möte på cirka 30 sekunder, med en helt betydelselös konversation, för att jag ska bli på topphumör igen.

Jag saknar Iva, stara. Jag saknar att jag precis när jag ville, i många års tid, efter de dagliga måsten, bara kunde svänga förbi, oanmäld, alltid välkommen, mitt i när hon dushar, lagar mat, sover, vad som helst, och bemötas alltid med ett leende. Antingen bara sitta och stirra på den jädra tv-skärmen och på flera timmar utbyta två ord, eller prata ihjäl varandra i 24/7 i sträck om allt och ingenting. Jag saknar att hon alltid fanns där, alltid, alltid, alltid. Att hon alltid var glad att se mig, vilken skitdag eller toppendag man än haft. Nästan varje dag, i sådär 15 års tid. Jag saknar bandet vi har, att det var okej att vara på skithumör, att ärlighet varar längst, att hon känner mig bättre än jag känner mig själv, att hon lyssnar fast hon själv kanske haft en värre dag än jag, att hon skrattar åt allt, att vi  då vi stör oss på varandra säger att vi stör oss på varandra och sen skratta åt det, att det var okej att man stannade hemma, att jag alltid kan ringa, att vi kan böla som tonåringar och skratta som små barn ihop, att vi verkligen alltid, alltid, alltid vet var vi har varandra. Att vi efter allt vi gått igenom (och oh va vi har gått igenom) alltid ler när vi ser varandra.

22.46 på den fria sidan stängslet ”Heeej!” ”Heeej! Sta ima?” ”Nista..” och hon ler, och jag ler, och det är kärlek för mig……

Sen sätter hon sig i bilen och kör mot Växjö… förbannade Växjö. Jag är lycklig ändå, för få finns det så genuint fina vänner som Iva, och hon är min vän. Blir saknaden för stor, så kan jag göra precis all det där igen, förutsatt att jag kör bil i en timme först. Men vad är en timmes bilkörning när man ska träffa Ivana, som alltid ler när hon se mig.

Helt ensam. Nej fel, ensam med Elly o Kina.

Släpper alla hämningar till.. Gasolina haha! Brudarna springer runt omkring o undrar vad det har tagit åt mig. Men jag, jag bara räknar ner till semestern…

Det är i alla fall mycket roligare att diska såhär.

Amci 12 år, Syster 11 år, och vi var totaly kära i den här trion, framförallt den här låten. Har inte hört den sen dess och kan inte sluta le då jag hör den nu för det får mig att tänka på min fina syster. OCH VIKTIGT, låten är ju fortfarande grym!

Tack jaro, ingen jaro, ingen ipod, ingen svennemusik, ingen Hon är min, ingen svennenostalgi, inget blogginlägg. Nu kände jag mig som 12 igen, om inte bara för en liten, liten stund.  Tack för resten av dagen också då jag i vanliga fall.. inte har ett liv.

Nu ska jag nana. Oh va skönt det känns och säga det och mena det.

Du är en saga för god för att vara sann.

Det är en saga i sig att vi funnit varann.

Vi kunde lika gärna

aldrig nånsin möts,

eller va vårt möte redan bestämt

långt innan vi fötts.

Vem vet.

Inte visste jag att den var så fin som den är. Svensken har potential. All musik har potential när den är på maxvolym!

Imorgon ska jag vara snäll. Överkänslig som man är, ush.

Godnatt

If you get too near
I might disappear
I might lose my mind

FINT SHIT! God Natt..

I need a break. Just get the f*ck outta here… with dearest sister.

Även om du så är gjord av sten

Dör du lite inombords

efter Hachiko